Du sliter ju ut den stackars hunden, du bara håller på med den hela tiden……. Ja, det var en kommentar jag fick i våras och det stämmer ju att jag ”håller på med henne hela tiden”. Vi tränar och tävlar, både i viltspår och i nosework, (Siri är den enda Basset Fauve i hela Sverige som tävlar i nosework). Vi promenerar, vi leker, hon går som kopplad drevhund med mig, hon och husse jagar. Självklart har vi långa stunder av vila och mys däremellan.

Men det ger ju också ett resultat. Under 2025 har vi blivit totaltrea (av 20 ekipage) på elitviltspår (EK) i Norge, vunnit KM (kretsmästerskap) för jägarförbundet, blivit trea i LM (länsmästerskap) och fyra på regionsmästerskapen för jägarförbundet (ettan från LM går till RM men där är det dubbelekipage och vi fick då äran att vara det ekipaget tillsammans med den som vann). Vi vinner SM uttagningen för Basset Mellan och får på så sätt åka till Gävle i augusti för att tävla på SM. Det blir Siris och mitt andra SM. Hur skall det gå i år, kan jag hålla tävlingsnerverna under kontroll? Men försöker tänka att blir vi sist så har vi kommit till SM igen, jag skall ha roligt.

Vi väljer att åka upp till Älvkarleby redan på torsdag 31/7 för att bo in oss. Älvkarleby herrgård där vi skall bo är väldigt serviceinriktade, det är stängt för säsongen (det är ett konferenshotell) och basset har ju bokat först från fredag. Men vi får komma och checkar in oss i annexet där vi är helt själva. Fredagen ägnas åt långa promenader i den vackra omgivningen och under eftermiddagen börjar övriga ekipage och ansvariga från NÖ dyka upp. Många kända hundar och förare sedan tidigare år. Fjolårets vinnare kommer men utan hund då hon är hemma och är föräldraledig. Förare som också vann här hos oss när vi arrangerade SM.

Välkomstkaffe, lottning av domare som sker genom att vi får dra en goodiebag till hunden och där finns namnet på domaren. Spännande, vem får vi? Åh hur skall det här gå, Siri som kan ha så bråttom i skogen. Vi blir informerade om att inget skott i spåret (alla är ju skottprovade) detta leder till en diskussion då det på vår uttagning var skott. Man kommer använda sig av taxklubbens skogskort då man inte hade något eget, jag skulle haft med vårt och gett dem. På kvällen en mycket god middag för tävlande, respektive, domare och arrangörer. Mycket hundprat, hög stämning men kvällen blir inte sen då vi skall upp tidigt för frukost och ut i skogen på lördag.

Lördag morgon, betydligt tystare vid frukost, nu är det sammanbitna miner, alla är koncentrerade. REGN, suck men hellre det än att det är 30 grader varmt. Gemensam transport ut i skogen, alla utom jag och Siri åker till en skog, vi får hänga med till grillplatsen där dagens lunch serveras efter spåren är gjorda. Väntan väntan väntan, men tillslut börjar en del ekipage komma, nyfikenheten är naturligtvis stor, hur gick det för er? Några missnöjda med återtag, hunden har väckt på vilt, man har haft synligt vilt, andra är mycket nöjda. Vet inte vilket som är värst. Tillslut kommer min domare och vi skall få gå vårt spår. Första domaren säger när han kliver ur bilen ”såg du bocken, han stod precis här”. Tack, det innebär med största sannolikhet att den har gått rakt genom mitt spår. Startrutan är i ett hav av gula kantareller, men de får vi lämna. Siri tar upp spåret snabbt och tuffar iväg, känns bra, eller är det bocken hon spårar? Det är också riktigt blött i det midjehöga gräset vi går fram genom. Men kommer in i skogen och hon gör vinkel höger, stannar och vädrar, nej du vi jagar inte bock, gå tillbaka till spåret vilket hon gör. Det löste ni bra hör jag bakom mig, puh. Hon fortsätter och jag ser att hon nog behöver lite vatten så jag säger till domaren att jag skall ge henne vatten, ”det kan du göra vid spårslut får jag till svar” konstigt? Vilket inte var så konstigt för Siri hade fem meter till klöven. Ingen känsla för hur det gått alls, men vi hade inget återtag, men hon vek ju av, och jag vet ju att hon kryssar när hon spårar för att vara säker på vart spåret är, hon ringar gärna i vinklar också för att kontrollera sig, frågan är ju hur mycket kommer jag tappa på det. Jag vet att det är avdrag för det på taxklubbens skogskort.

När alla domare kommit ut skogen åker de tillbaka till herrgården för kollegium och vi grillar korv och ventilerar hur det gått för oss, några är jättenöjda andra missnöjda. Jag känner mig någonstans i mitten, men vi är nog inte i topp, mitten i år igen.

Tillbaka till herrgården och prisutdelning. Regnet har slutat och vi är ute, 10 prispåsar är uppställda och som vanligt börjar man bakifrån, nervositeten ökar, när blir jag uppropad? Det närmar sig pallen och vi blir trea och det skiljer en poäng till andraplatsen och ytterligare en till första plats. Så det var jämt och spännande. När jag sedan ser resultatet i SKK så är det Siris lilla utflykt för att kolla va bocken samt ringning i två vinklar som gör att vi tappar 3 poäng. Men vi
blir totaltrea, så nöjd, all träning har gett resultat. SM var slutet på en mycket fin tävlingssäsong i viltspår.

Fantastiska Älvkarleby herrgård lät oss ligga kvar ytterligare en natt så eftermiddagen ägnas åt lite sightseeing i området, promenader och middag ”på byn” det var ju stängt igen, men glad att vi gör valet att både komma en dag tidigare och stanna en natt extra. Så vi åker hem på söndag med den mest fantastiska prispåse jag sett, tror att värdet var 4000 + pristallriken, största problemet var 1 kg kaffe, Gevalia……

/Anita och Siri